Den ryska bilden av slaget vid Fraustadt, del 2

 

av Bengt Nilsson

 

Karl XII valde vid ankomsten till Grodno att avstå från en direkt stormning av staden. Istället förlades de svenska, polska och litauiska trupperna några mil bort, öster och norr om staden. Någon regelrätt inneslutning av Grodno var det därför aldrig tal om, bara om att skära av de mest bekväma reträttvägarna. Under de kommande veckorna ägde flera skärmytslingar rum mellan de båda sidorna, men i det stora hela förblev läget detsamma.

 

Kort efter svenskarnas ankomst lämnade August II Grodno med några regementen sachsiskt och ryskt rytteri. Han lovade, om man får tro tsar Peter, att återkomma med undsättning inom tre veckor. Hur detta skulle ha gått till är svårt att förstå. Schulenburgs armé gick in över polska gränsen ungefär två veckor efter Augusts avfärd och kunde naturligtvis inte ha hunnit till Grodno så snabbt. Den sachsiska avdelning som befann sig vid Kraków hade måhända kunnat klara uppgiften, men inget pekar på att August gjorde några större ansträngningar för att infria sitt löfte. Efter att han hade kommit till Warszawa den 24 januari inträdde en längre viloperiod. Först ca en vecka efter slaget vid Fraustadt började hans styrka att röra sig västerut i sakta mak. Vid Lowicz, 7 mil väster om Warszawa, möttes August den 13 februari av nyheten om Schulenburgs nederlag och då verkar han helt ha glömt bort sina utfästelser gentemot tsar en. Den mycket frustrerade tsar Peter skrev den 24 februari, strax efter att nyheten om Fraustadt hade nått även honom, till August och påpekade att det hade gått sex veckor sedan bundsförvanten avgett sitt löfte om undsättning inom tre veckor. Eftersom även brev lyste med sin frånvaro, klagade tsaren, visste han inte vad han skulle tro.

 

På rysk sida hade man inte trott att Rehnskiöld skulle våga ställa sig i vägen för Schulenburgs armé och chocken blev därför stor när nyheten anlände ca 3 veckor efter slaget vid Fraustadt. General Repnin vägrade exempelvis inledningsvis att tro att ryktena talade sanning och tsaren, som först hade hört lovande nyheter från Storpolen, blev chockad. Den engelske envoyén Whitworth berättade att nyheten vållade stor bestörtning även i Moskva och att det från tsarens högkvarter hade kommit brev som berättade att denne nu tänkte stänga av penningkranen. 1 600 000 rubler hade August fått, hette det, och de pengarna hade bara köpt en massa olycka.

 

Hur hade det då kunnat gå så illa? Tsarens första kända reaktion kommer i ett brev från den 27 februari. Till kanslern Golovin skrev han att nederlaget hade orsakats av feghet och förräderi. Det sachsiska kavalleriet hade flytt utan att skjuta ett skott och hälften av infanteriet hade kastat sina vapen och följt exemplet. Det var endast den ryska hjälpkåren som hade gjort sin plikt, men bara Gud visste hur många ur den som ännu var i livet. Dagen därpå kunde tsar Peter informera viceamiral Cruys om att ryssarna, efter sachsarnas flykt, hade hållit ut i fyra timmar mot hela den svenska armén och därmed vunnit ära inför hela världen. Varifrån han fått dessa uppgifter är oklart, men de skulle komma att få stor betydelse i rysk historieskrivning.

 

Den 9 maj återkom han till ämnet i ett bittert brev till kung August. 5 000 ryska soldater var döda och nästan inga fångna. Sachsarna hade däremot bara förlorat 700 stupade. En tröst var att svenskarna hade 3 000 stupade och många illa sårade.

 

Under de sista årens av tsarens liv utarbetade hans kabinettssekreterare Aleksej Makarov en historia över det stora nordiska kriget . Makarov fick inte bara tillgång till arkivhandlingar utan tog också in vittnesmål från deltagare. Vi vet t.ex. att major Grigorij Ergolskij, som varit med vid Fraustadt, i slutet av 1720 inlämnade en redogörelse för sina upplevelser. I Makarovs arbete har mycket ändrats. De båda arméerna har blivit ungefär jämnstarka och skulden för nederlaget läggs nu på fransmännen. Rehnskiöld visste, heter det, att det i den sachsiska kåren ingick tvångsrekryterade franska krigsfångar som ogärna ville slåss mot svenskarna. Det svenska anfallet riktades därför mot dem och de underlät mycket riktigt att försvara sig. Som fransmännen dessutom förfogade över 12 kanoner blev följderna mycket allvarliga. Ryssarna sköt ett par salvor för tidigt och utsattes därefter för en våldsam beskjutning från kanoner och handeldvapen. Detta ledde till oreda i leden och när svenskarna sedan angrep och drev bort det sachsiska kavalleriet blev paniken bland infanteriet allmän. 4 000 sachsare stupade och 2 000 tillfångatogs och av ryssarna överlevde bara 1 600, vilka lyckades ta sig bort från slagfältet. De fångna ryssarna behandlades grymt, i enlighet med Karl XII:s order att inte skona någon.

 

Den i svensk historieskrivning bekanta "fångmassakern", där det inte sällan sägs att alla ryssar dödades i samband med slaget, skildras helt annorlunda i äldre ryska källor. Att nästan 2 000 man ur hjälpkåren hade undkommit stod klart kort efteråt och det ryska intresset för behandlingen av fångarna fokuserades inte alls på själva slaget, utan på något som skulle ha inträffat flera dagar efteråt. Den danske diplomaten Just Juel berättar i en dagboksnotering från 1 mars 1710 att tsaren en vecka tidigare hade konfronterat Rehnskiöld i samband med ett bröllop. Varför hade svenskarna, undrade han, tre dagar efter slaget låtit mörda 600 ryska fångar? Fältmarskalken ska ha svarat att han hade marscherat iväg för att möta kung Augusts kår och inte hade känt till något om saken förrän han kom tillbaka. Men varför hade han då inte, invände tsar Peter, straffat de ansvariga?

 

Samma version återfinns också i Carl Pipers dagbok. Den 14 oktober 1710 sammanträffade Piper och Rehnskiöld med ryska förhandlare. Under diskussionen kom man in på behandling av fångar och Piper begärde att svenskarna skulle behandlas "honnêttare". Från rysk sida replikerades att Rehnskiöld minsann inte agerat särskilt "honnet" då han ett par dagar efter Fraustadt hade låtit massakrerar de ryska fångarna. Rehnskiöld invände att han inte hade varit närvarande, utan befunnit sig på marsch mot kung Augusts kår. Det var general Mardefelt som förde befälet och han skulle, efter vad som berättats för fältmarskalken, ha blivit tvungen att döda några av fångarna eftersom de ville göra uppror.

 

1717 publicerade vicekanslern Petr Sjafirov en skrift som skulle förklara varför tsaren hade gått i krig med Sverige. I denna heter det att svenskarna vid Fraustadt hade tagit några hundra ryska och sachsiska fångar. Fyra eller fem dagar efter slaget, skriver Sjafirov, lät de svenska befälhavarna massakrera dessa fångar.

 

Rysk historieskrivning har ända fram till våra dagar hämtat sina Fraustadtbeskrivningar ur framför allt tsarens brev och Makarovs arbete. I den mån slaget alls getts något större utrymme har fokus därför gärna hamnat på de ryska truppernas heroiska motstånd mot övermakten. Ett påtagligt undantag härvidlag är 1800-talshistorikern Ustrjalov, vars skildring även innehåller de svenska och sachsiska versionerna. I Sverige har vi förstås knappast någon anledning att förhäva oss. Hur många svenska historiker har inte anammat den av Carl Bennedich på 1910-talet konstruerade Rehnskiöldska Cannaeimitationen, vilken ju som bekant helt saknar förankring i det samtida källmaterialet?

 

Källor:

 

Gistorija Svejskoj Vojny, Moskva, 2004

Juel, J., En rejse til Rusland under tsar Peter, Köbenhavn, 1893

Peter I, Pis’ma i bumagi Imperatora Petra Velikago, T. 4:1-2, S. Peterburg, 1900

Piper, C., Grefve Carl Pipers dagbok hållen under hans fångenskap i Ryssland, Stockholm, 1906

Sbornik Imperatorskago Russkago Istoriceskago Obščestva, T. 39, S. Peterburg, 1884


Sjafirov, P., A discourse concerning the just causes of the war between Sweden and Russia : 1700-1721, Dobbs Ferry, 1973

Ustrajalov, N., Istorija carstvovanija Petra Velikago, :1-2, Sankt Peterburg, 1863 

 

Alla bilder och texter på fraustadt.se är © Oskar Sjöström 2009. Varken bilder eller texter på sidan får kopieras utan skriftlig tillåtelse. En upplösning av 1024 * 768 eller större rekommenderas. För mer info maila på följande adress: webmaster@kungkarl.se