Fraustadt 1706

Den ryska bilden av slaget vid Fraustadt, del 1

av Bengt Nilsson

När Karl XII den 29 december 1705 bröt upp från Blonie, 25 km väster om Warszawa, med ca 19 000 man blev det startskottet för en kedja av händelser som skulle skaka om hela Europa. Marschen gick först österut, men snart vek man av i riktning mot Grodno där huvuddelen av den ryska armén befann sig. Tsar Peter uppehöll sig vid det laget inte längre bland sina trupper, på kvällen den 9 december hade han lämnat armén i sin vapenbroder August II:s händer och avrest mot Moskva. Den engelske ambassadören Whitworth, som några dagar senare följde i tsarens spår, skrev den 16 december att det vid Grodno fanns ungefär 27 000 man ryska trupper och ett inte närmare angivet antal sachsare. Nya rekryter var dock på väg och om den svenske kungen dröjde två månader till skulle han finna sin fiende väsentligt starkare.

Budet om Karl XII:s uppbrott nådde Grodno redan den 4 januari och tsaren fick underrättelsen mindre än två veckor efter att svenskarna hade gått över Wisła. Whitworth berättar att fältmarskalk Ogilvie, högste chef för armén under kung August, vid nyheten om den svenska anmarschen hade samlat sina styrkor. Ambassadören förutspådde att det snart skulle komma bud om en stor sammandrabbning i fall svenskarna fortsatte sin framryckning.

Tsar Peters reaktion på nyheten var, enligt Whitworth, en strävan efter att snarast möjligt återvända till armén. Så blev det dock inte, först den 5 februari kom han till Orsha, 45 mil öster om Grodno. Där stannade han sedan månaden ut, plågad av både krämpor och vetskapen om sin armés besvärliga läge. Tsarens påverkan på händelseförloppet kom därför att bli ganska begränsad.

Den fortsatta svenska framryckningen forcerade den 12 januari fram ett krigsråd i Grodno. Närvarande var kung August, fältmarskalk Ogilvie, tsar Peters gunstling Aleksandr Menšikov, generalen furst Anikita Repnin samt generallöjtnanterna Hallart och Venediger. Intrycket hos de församlade var att Rehnskiölds kår följde i Karl XII:s spår och att man därför inom en nära framtid skulle få hela den svenska armén i Polen över sig. Kung August ledde förhandlingarna och ställde upp tre alternativ:

Gå emot den svenska huvudarmén och angripa innan Rehnskiöld nådde fram.

Stanna bakom förskansningarna inne i Grodno

Retirera

Ingen av de närvarande förespråkade alternativ ett, men däremot vann nummer tre stor anslutning. Endast Ogilvie argumenterade mot en reträtt. Enligt hans åsikt skulle en sådan få katastrofala följder. Först och främst kunde den svenska armén då obehindrad fortsätta sin marsch mot ryska gränsen, för det andra skulle den kalla väderleken åsamka den ryska armén stora förluster och för det tredje var det stor risk för att ett tillbakadragande skulle stärka svenskarnas position i Polen och Litauen. Ogilvie lyckades genom sin argumentering övertyga kung August om att det var tsaren som borde fälla avgörandet och krigsrådsprotokollet sändes därför till Moskva. I avvaktan på svar stannade armén kvar i Grodno.

Karl XII nådde staden den 15 januari och började direkt arbetet med att ta sig över Njemen. I svenska arméns spår följde polska och litauiska förband som lydde under familjen Sapieha och vojvoden av Kiev Józef Potocki. Något senare passerades den svenska bron vid Warszawa även av trupper tillhörande kronfältskrivaren Michał Potocki och starosten av Spisz Teodor Lubomirski, vilka kom från trakten av Kraków. Det blåste upp till oväder runt den ryska armén i Grodno.

Källor:

Adlerfelt, G., Karl XII:s krigsföretag 1700-1706, Stockholm 1919

Ordinaire Stockholmiske Post Tidender

Pavlenko, N., Menšikov, Moskva 2005

Peter I, Pis’ma i bumagi Imperatora Petra Velikago, T. 4:1-2, S. Peterburg, 1900

Sbornik Imperatorskago Russkago Istoriceskago Obščestva, T. 39, S. Peterburg, 1884

Uddgren, H. E., "Karl XII:s fälttågsplaner för åren 1705-1706", i Karolinska förbundets årsbok 1945

Uddgren, H. ", "De rysk-sachsiska fälttågsplanerna för 1705-1706 års fälttåg i Polen", i Karolinska förbundets årsbok1923

Ustrajalov, N., Istorija carstvovanija Petra Velikago, :1-2, Sankt Peterburg 1863

Wittram, R, Peter I. Bd. 1. – Göttingen, 1964